Naturens utveckling på Kullaberg

NATURENS UTVECKLING PÅ KULLABERG

Klimatförhållandena har växlat genom tiderna. Pollenanalyser från lagerföljder i torvmossar visar att det rådde ett arktiskt klimat för 13 000 år sedan. Kullen var det första isfria området i Sverige efter istiden.

nFör mer än omkring 15 000 år sedan börjar Kullaberg smälta fram ur inlandsisen. Det tar lång tid innan berget blir helt isfritt. I dalar och skrevor ligger is kvar under mer än 1000 år medan iskalla, ofta hårda vindar sveper fram över landskapet. Fläckvis uppträder de första arktiska växterna på jordfläckar mellan grus och sten.

Isbjörnsben funnet vid Kullagården 1982

Vegetation och julitemperatur genom tiderna

nUnder perioden 13 500 - 12 000 år före vår tid stiger emellertid sommartemperaturerna och en artrik mer sammanhängande vegetation uppstår. Den är fortfarande lågvuxen och helt utan träd och buskar. Vid denna tid finns isbjörnar på Kullaberg, vilket bevisas av benfynd. Efterhand in på 11 000-talet blir klimatet fuktigare och då kommer de första videbuskarna omväxlande med grupper av låga björkträd. Sedan blir det på nytt kallare, snö samlas i bergsskrevorna och den har svårt att smälta på somrarna. Öppen gräshed går successivt över i kråkrished med inslag av enbuskar ungefär som dagens fjällrishedar.

nKlimatet blir åter bättre. Mellan år 10 000 och 9 000 före vår tid börjar sommartemperaturerna att likna de vi har nu. Berget kommer att täckas av sammanhängande björkskog senare med allt mer inslag av tall.
nHur vet vi allt detta? Denna del av bergets historia berättas av "mossarna" och deras torvlager. Borrkärnor ur torven analyseras på sitt innehåll av växtdelar och pollenkorn, vilka artbestäms. Även en del insekter finns kvar. Växt- och insektssammansättningen i torven indikerar det rådande klimatet. Tyvärr har man under de senaste århundradena grävt torv i mossarna och på så vis schaktat bort historien efter år 9 000.
nÄndå vet vi från undersökningar på andra ställen ungefär vad som skedde.
nTallskogen ersattes av lövskog, på Kullaberg i första hand ekskog med al och vide i fuktiga sänkor.

Även om människan i form av jägare och fiskare dyker upp på 5000-talet före vår tid sker ingen påverkan på naturen och berget är helt skogklätt fram till för ca 2500 år sedan vid bronsålderns slut. Då börjar tillskapandet av betesmarker och under järnåldern kommer fast bosättning med gårdar omgivna av små åkrar och ängar. Men berget domineras efterhand av ett öppet beteslandskap.
nI princip är det detta landskap som möter oss på de första lantmäterikartorna under 1700-talet. Mindre skogspartier fanns vid Kullagården och Himmelstorp samt mellan Haga och Arild. Resten var öppen hed. Linné beskriver 1749 under sin skånska resa Kullaberg som ett skalligt fjäll men med skogsdungar i närheten av gårdar och byar.

nKartor från 1850 visar inga större förändringar. Så gott som hela berget var kalt med hedartad betesmark bevuxen huvudsakligen med ljung. Ett nytt markutnyttjande från slutet av 1800-talet, i första hand för skogsproduktion, leder till en radikal omvandling av landskapet. Hela berget täcks på nytt av skog. Igenväxningsområden återfår en del av den ursprungliga ekskogen men mestadels dominerar planterade barrskogar. Bergets karaktärsträd blir österrikisk svarttall. Av den tidigare öppna heden finns endast små relikter kvar på bergstoppar och i branta sluttningar.

Heden ca 1720 sedd från fyren

Karta över gamla Kullagårdens marker ritade av Anton Ciöpinger 1712. Omkring gården fanns bokskog, ängar och några få åkerlappar medan hela udden var öppen "Fäladsmarck på stora Höga Bärg Bevext Med Små EneBuskar" Jämför bilden här intill.
(LANTMÄTERIVERKS ARKIV)

Heden bevuxen med svarttallskog 1975 Betes- och åkermarkerna finns kvar vid Björkeröd och Himmelstorp medan Kullagårdens åkrar omvandlas till golfbana på 1950-talet.
nInom naturreservaten på Kullaberg är nu strävan att bevara och restaurera det bästa av de naturtyper som finns kvar för att nå största möjliga naturliga variation. Barrskogar finns kvar, men blandas alltmer upp med lövskog av de typer som tidigare funnits på berget.

Heden 1995 (samma plats som 1975) Efter stormfällningar i skogen har några större hedpartier återskapats, ett område mellan Kulla mosse och Fyren och ett i anslutning till Djupadal och Ona mosse. Där kan man uppleva något av det öppna betade hedlandskap som i tusen år karaktäriserade berget.