Fyrområdet - Kulla mosse

FYROMRÅDET - KULLA MOSSE

nOmrådet karaktäriseras av vilda klippbranter särskilt längs norra kusten. Dock finns små björkskogspartier längs den blå stigen ut mot yttersta udden.
nSydväst om Fyren finns större vindpinade buskage. I övrigt är detta område huvudsakligen kalt eller gräsbevuxet.
nOmkring Igla och Kulla mosse utplånades fullkomligt en äldre svarttallsplantering i en kraftig novemberstorm 1981. Restaureringen av området innefattar ekskogsplantering av vissa ytor närmast Fyren och i övrigt betad fälad med vida utsikter.
nGolfbanans södra del kantas av enbuskage som på sina ställen är mycket täta.
nStigen efter Kulla mosse fortsätter

mot Ransvik med breda horisonter utöver havet.
n Många fåglar kan skådas i området. Flyttande arter på väg till eller ifrån sina häckningsplatser rastar här och vid en landutpost som Kullen ansamlas gärna många fåglar. Enbuskmarkerna kring golfbanan erbjuder skydd liksom busk- och snårridåer runt våtmarkerna.
n Efter hårda västliga vindar kan man, främst från yttersta nordvästbranten, observera atlantiska fågelarter såsom tretåig mås, havssula, stormfågel, liror, labbar och alkor. I buskmarken kring fyrområdet sjunger på försommaren den nu alltmer vanliga rosenfinken, ofta tillsamans med näktergal, gransångare och hämpling.

nIntressanta växter i området kring Fyren är den den lilla röda ängsnejlikan och den blåa axveronikan som dyker upp på de torra backarna under sommaren. Ett större bestånd luktsmåborre kan beskådas nedanför vägen vid parkeringsplatsen. Denna svagt selleridoftande sällsynthet blommar i juli-augusti med gula blommor. Vårarv heter den lilla vita blomman i närheten av stigar och slitna ytor. Blommar gör den i april-maj.

[Teckenförklaring till kartan]

Karta över västra delen av Kullaberg t.o.m. Kullagården

Service nParkeringen med stor orienteringstavla kan vara väl utnyttjad utan att trängsel uppstår ute på stigarna.
nPå Naturum ges en snabb presentation av Kullabergs reservat.

nKartor och informationshäften finns till försäljning i kiosken, som också har servering. Även toaletter, skötrum och vatten finns i byggnaden.

SÖDRA RÖDMÄRKTA STIGEN:

Smygen nEn trång smal vik mellan två brant uppstående parallella klippväggar. I förlängningen av Smygen lär man aldrig fiska förgäves då det i de flesta vindriktningar är stilla vatten här.

Åkersberget västerifrån

Silvergrottan nUthuggen pegmatitgång nedanför Fyren, 15 m djup och mycket smal. En skicklig bergsman från Danzig fick 1561 tillstånd av danska kronan att driva bergverk på Kullaberg. Han trodde sig ha hittat rika ådror av silver. Det hela blev dock en besvikelse och verksamheten lades snart ned. Fukten i grottaket bildar grogrund för fuktälskande lavar.

Åkersberget nPå bergets östra sida ser man ett klippblock sticka fram, sedan 1900-ta]et benämnt Kullarnannens hatt. Den sällsynta ormbunken, glansbräken, växer mellan berget och Fyren.

Fyren nÄnda från 1561 har det pågått fyrverksamhet på Kullaberg. Dåtidens fyr bestod av en upphängd järnkorg med ett flammande vedbål. Kullensfyr är idag Sveriges ljusstarkaste med 3,8 miljoner normalljus och den högst belägna, 88,5 m.ö.h. Fyren är öppen för besök under säsongen.
Fyren

Stenstugorna nTvå små grottor vägg i vägg under Fyrområdet. De är vardera ca 5 m djupa och 3 m breda. Höjden omkring 4 m. Mynningarna vätter mot söder.

Glansbräken
Lahibiagrottan nGrottan, drygt 6 m djup och 5 m bred, är lätt att nå från fyrområdet. Höjden avtar successivt till 2 m.
n Retzius och Wallengren har i grottan funnit rester från en forntida eldstad. Förutom olika lager sot och träkol har nedrasade hyddkonstruktioner hittats från jägar- och bondestenålder. Fiskben, flintaredskap och ben från tamboskap tillhör fynden. Senare undersökningar har visat att säsongsbetonad bosättning ägt rum här fram till medeltiden.

Åkerslån nKolskutor har en gång lagt till här. Kolet kördes uppför branten med oxar till fyren som låg närmare Åkerslån än den gör idag. Den lär ha legat söder om den bergskulle, Kringelberget, som återfinns öster om Naturum.
nÅr 1584 befalldes en ny plats för "Lyktan" eftersom den tidigare inte syntes från Skälderviken.
nEn del av Igla mosse dräneras genom ravinen. Ett litet hus med en odlad terass har tydligen varit upphov till bruket av "åker" i namngivningen.

Spindelnätet och Kämparna nKämparna kallas två upprättstående stenar en bit upp i branten som i viss vinkel kan se ut som två kämpande män. Väster om dessa finns en för möllefiskarna välkänd hall (slät bergvägg) med fina streck. Hallen utgörs av en starkt söndersprucken arnfibolitvägg. I sprickorna har ljusare mineral, kalkspat, utfällts vilket liknar ett nät. I ravinens norra kant finns en amfibolitgång med vittringsgrus där vatten sipprar fram. Här hittar man den juliblommande bungen.
Spindelnätet

Döses sten Hagetornsbacke och Döses sten nStigen passerar här genom ett öppet betat hedlandskap. Kruståtel och sterunåra täcker marken med fläckar av ljung och blåbär. Två kullar dominerar landskapet. Den södra utgör militärt område men den norra ligger fri krönt av ett stort flyttblock. Förr trodde man att detta var en gravsten som då döptes till Kung Döses sten.

Kulla mosse och Lilla Kulla mosse nVid mossgölarna finner man den flytande insektsätande växten dvärgbläddra. Bladen innehåller små blåsor vari mindre vattendjur fångas. I juli blommar dvärgbläddran ljusgult. Stränderna kantas av vitmossernattor med vassar längst ut. I dessa finner man bl.a det mindre vanliga smalkaveldunet.

Hans Pers krog nI denna vik finns en aldrig sinande källa med sötvatten, uppkallat efter en krögare vars brännvin aldrig tröt. Vattnet sipprar ut från de gamla kärrmarkerna, dvs Kulla mosse och Lilla Kulla mosse.

Göinganäset Yttersta udden på ett framskjutet parti av berget kallas allmänt av möllefiskare för Gynganäsed. När fiskare från orten pilkade torsk på isen brukade folk från Göinge härad köra fram sina hästkärror hit för att köpa fisk. Traditionen troligen från 1800-talet.

NORRA BLÅMÄRKTA STIGEN:

Paradishamn nÄven kallad Parishamn, belägen nära yttersta spetsen av berget. Eftersom hamnen varit räddning för många i hård sjö så torde namnet vara Paradis. En 5 m djup naturlig hamnplats som oftast fungerar bra i alla vindriktningar. En bit upp på stranden finns en läglig sötvattenskälla.
nMellan Udden och Kullalå finns ett antal grönstensgångar.
Paradishamn och yttersta udden

Palnatokes skränt nPalnatoke finns i forntida hjältesagor. Han lär ha åkt skidor nedför branten. Skränten utgöres av en flat nästa lodrät bergvägg vid viken rakt norr om Naturum. Buskage och skog nBjörkskogen mot Ablahamn inne håller både löv- och gransångare! Skärpiplärka kan också uppträda bland försommarens sjungande näktergalar.

På väg mot Visitgrottan Visitgrottan och Klasa stall nBelägen 500 m väster om Ablahamn. En särskild stig leder ner till havet. Här är delar av berget vid stranden ljust blågrått och kallas Blå malen. 100 m väster om denna finns Kullabergs största grotta. Den är svår att nå om det är högvatten eller orolig sjö. Man får nämligen klättra nära vattenytan sista biten.

nGrottan är maximalt 11 m djup och minst 9 m bred och drygt 5 m hög.
nNamnet kommer sig av alla visitkort som besökare stack in i väggsprickor förr.
nI Visitgrottan kan man hitta de båda ormbunkarna glans- och stenbräken. Glansbräken lär kunna förekomma både långt inne i grottan liksom på de mest solexponerade klippbranterna!
nNere vid malstenarna blommar den ovanliga strandlokan i juli.
Visitgrottan

Kanemederna nParti av bergväggen med mörka ränder i gnejsen påminnande om slädmedar.

Hästhovamalen nDe rundade malstenarna är större här än i övrigt på Kullaberg. Ryssamalen är ett annat namn p.g.a att skeppet "Pernau" gick på grund här 1914. Skårenäs - Skarvenäs nNäset består av låga taggiga hallar, "skåror". Moderna kartritare har antagligen felaktigt kallat detta för Skarvenäs. Vid Skarvenäs har en liten koloni tobisgrisslor i flera år försökt häcka bland klipporna men blir ofta störda av sportfiskare.