Bokskog

BOKSKOG

nBoken nådde Skåne ca 3000 f.Kr. Hur boken tog sig över Östersjön har varit föremål för en del spekulation då bokollonen tål saltvatten dåligt och är för tunga för vindspridning. Kanske människan transporterat bokollonen. De ter sig inte särskilt smakliga för oss idag men de är näringsrika och fullt tjänliga som mat. Det finns också belagt att de åts under bondestenåldern. Man har hittat ollonen såväl i gravar som i samlingar av matrester.
nPollendiagram visar att boken först under det senaste årtusendet f. Kr blev betydande som skogbildande träd i Skåne. Fuktigare och kallare somrar orsakade en naturlig urlakning och försurning av marken.

Denna markförsämring förstärktes kulturellt genom utglesning av ädellövskogen och den hedbildning som orsakades av den alltmer intensiva betesdriften under järnåldern ca 500 år f.Kr. På mager mark hävdar sig dock boken väl i konkurrensen med de ädla lövträden.
nNärmast byarna togs bokträden troligen bort eftersom de sura löven inte var aptitliga för kreaturen och de stora kronorna skuggade för gräsväxten. Men på den magrare utmarken var de illasmakande löven en fördel som gjorde att den inte betades bort. Man topphögg nämligen bokarna för bränsle ända in på 1700-talet.

nVissa utmarkbokskogar användes som ollonskog. De stora och oljerika bokollonen kom att betyda mycket för vinterutfodringen då svinen släpptes i skogen på Mikkelsdag, 29 september. Goda ollonår, som i regel inträffar vart 5-7 år, kunde livnära svinen långt ut på våren. Sådana år utgjorde ollonskogen en betydande inkomstkälla.
nVille man sörja för skogens föryngring ansågs det klokt att ta hem svinen efter 4-6 veckors bete. Bokollonen kunde också insamlas och säljas.
nBoken användes till bl.a pottaskebränning som tog fart på 1600-talet för tillverkning av såpa och glas.

nFörutom som byggnadsvirke gick bokveden till salpetersjudning, tjärbränning och brännvinstillverkning.
nUndervegetationen i bokskogen brukar vara torftigare än i jämförbara ädellövskogar då den missgynnas av de svårnedbrytbara boklövens försurande inverkan på marken. Den djupa beskuggningen sätter i allmänhet stopp för en eventuell sommarblomning, men innan löven utvecklats på våren finns ljus nog för en rik vårblomning med vitsippa, gulsippa och vårlök.